Det kunde ha slutat illa...
Här har vi haft minusgrader och strålande solsken hela dagen. Vilken dag. Mina fräknar har börjat krypa fram lite smått på kinderna av D-vitamninen jag lyckats absorbera under dagen. Benen är lagom möra i dag efter halva vecka och gårdagens incident som jag och Julia råkade ut för. Vi båda åkte snowboard i ankarliften och vi drogs åt sidan där backen lutade, där vi föll i en klump över varandra. Vi drogs hundra meter längs med liften upp för backen på rygg. Vi satt fast med benen på grund av att brädorna inte utlöses som skidor. Vi skrek på hjälp och försökte ta oss loss men det gick inte alls. En man framför oss som åkte med sin dotter hoppade av fort som bara den. Satte sig på huk framför oss. Slet med att få bort bindningarna från våra fötter. Han lyckades få loss oss båda och var verkligen en räddare i nöden. Snacka om en riktigt hjälte. Vi tackade honom så mycket för hans insats. Det kunde ha slutat illa om vi hade fortsatt hasat med i liften. Men inga ben brutna, enbart blå/lila ben med härliga svullnader. Tack och lov att det gick bra. Ett ögonblick vi sent kommer att glömma. Det är bara sådant man ser på film.
I dag har vi åkt utan problem. Backarna har varit på topp och likaså våra humör. Senare i eftermiddag ska jag, mamma och Julia ta en sväng i längdåkningsspåret. Det gäller att ta tillvara på all tid nu när vi är här.
/ Amélie
